Kurt Skogberg från Geta hade inte tänkt skriva fler böcker, men en läsare fick honom på andra tankar.

Nu har romanen ”Hunden som inte ville drunkna” just kommit från tryckeriet.
Hans förra roman ”Soluppgång i väster” gav han ut år 2012. Den handlade om färjföraren Jan Tallkrona som stjäl sin arbetsgivares vajerfärja och innan han hinner avsluta sitt eländiga jordeliv så dyker fripassageraren Jacko upp och planerna ändras.

– Jag hade inte tänkt skriva fler böcker, men så dök en läsare upp som läst boken och ogillat slutet. Man dränker inte en hund menade han och hade skrivit ett nytt slut åt mig.

Mötet med läsaren inspirerade Kurt Skogberg att skriva en fortsättning på historien. Det blev romanen ”Hunden som inte ville drunkna”.

– Handlingen i den här boken är inte lika lokal som i den förra. Den här utspelar sig på Åland, i Finland, Sverige och Skottland.

Kurt Skogberg har även skrivit faktaböcker, men han tycker det är roligare att fantisera lite.

– Det är verkligen inte en självbiografi. Det är en påhittad historia från början till slut, men det är klart att det kan slinka in saker från ens eget liv i misstag.

Han har själv arbetat som maskinist till sjöss nästan hela sitt liv. De sista yrkesåren var besättningarna mindre och mer internationellt präglade.

– Man kan nog säga att boken har ett sjöfartstema. Den handlar om sjömansliv, skrönor, relationer och möten i livet.

Läs mer i onsdagens Nya Åland!

I lördags hade The Phantom of the Opera premiär Göteborgsoperan med åländska Sofie Asplund i rollen som Christine.

Både uppsättningen som helhet och hennes rollprestation hyllas av en enig svensk kritikerkår.
I Göteborgs Posten skriver Magnus Haglund: ”Precis som i Helsingfors görs rollen som Christine av koloratursopranen Sofie Asplund. Hon gör rakt igenom en glänsande insats och lyckas hitta den klara och rena ton som står i förbindelse med musikens ängel, och samtidigt är det just här de mörka stråken kan komma fram.”

I Sveriges Radios Kulturnytt säger Mia Gerdin: ”Regissören Tiina Puumalainen har fått fram det djupt gripande mitt i ett teatralt kaos. Det är helt enkelt storartat! Sofie Asplund som Christine har ett rakryggat ljus i sin gestalt och hennes fantastiskt fina sopran kan verkligen sjunga bort skuggorna.”

Under rubriken ”Magiskt. Äntligen en fantomen som vågar ta ut svängarna” skriver Johan Hilton i Dagens Nyheter att Sofie Asplund är ”fullkomligt suverän” och Puumalainens uppsättning ”är en storslagen och oupphörligen fängslande iscensättning.”

Ett jättelikt Shakespeare-ansikte av hundratals plyywoodbitar och ”Den döende slaven” med kroppsbehåring och märken efter kalsonger.

Villu Jaanisoos och Berit Talpsepp-Jaanisoos skulpturer i storformat lämnar ingen betraktare oberörd. De ställer ut på Ålands konstmuseum.

Utställningen går i dialog med den klassiska skulpturkonsten. Motiven är traditionella, men material och teknik nya.

– Det är första gången vi ställer ut tillsammans. Det är verkligen roligt och intressant att se hur verken fungerar bredvid varandra. Vi har båda arbetat med att foga samman delar för att skapa föreställande skulpturer.

Villu Jaanisoo är professor i skulptur vid Bildkonstakademin i Helsingfors. Han har gjort offentliga verk i många länder, mest i Finland och Estland. Ett av hans mest kända är Estoniamonumentet ”Katkenud liin” (Den brutna linjen) i Tallinn. Stor uppmärksamhet har även hans stora ankor ”Rubber Duck” tillverkade av gamla gummidäck.

På Ålands konstmuseum visar han två verk: de jättelika ansiktena ”Shakespeare” och ”Voltaire” skapade av hundratals ihopskruvade plyywoodbitar i flera lager.

Berit Talpsepp-Jaanisoo tillför mystik och liv till sina verk genom att kombinera skulptur med fotografi.

– Jag intresserar mig för att sammanföra olika media, som skulptur och fotografi.

Läs mer i fredagens Nya Åland!

Ålandstrubaduren Chris Kläfford är favorittippad i Idol.

– Det var många år sedan jag började spela på Åland. Först spelade jag på Park men efter deras ombyggnationer började jag spela på Dinos, säger han.
Han berättar att det var en slump att han hamnade här, då han blev inbokad via ett bokningsbolag.

– Ibland spelar jag där varje månad. I början var det året om men nu är det mest sommartid, säger han.

Hur är det att spela här?

– Båda ställena är skitbra. Det blir lite rockigare på Dinos och en najs stämning. Jag har en liten rocker i mig och har en rockton i rösten som är mitt ID.

Varför kommer du tillbaka?

– Jag tycker att Åland är fint. Det är trevliga människor och tacksam pubik.

Vad brukar du göra här?

– Jag är mest och promenerar runt men jag har också varit på Stallhagen. Jag har velat åka ut med båt men det har inte blivit av än. Jag hoppas att det blir framöver.

Han berättar att han också genom åren har lärt känna vänner som han träffar varje gång han kommer tillbaka.

– Jag brukar grilla hos fotbollsspelaren Tommy Wirtanen. Vi började hänga redan i början och har fortsatt att träffas.

Fredagsfinalen i Idol sänds i kväll kl 21.00 på TV4.

Läs mer i fredagens Nya Åland!

Den svenska sångarens Magnus Carlsson gör i år sin bejublade julkonsert Änglarnas Tid på Åland.

Han sjunger i Jomala kyrka den 3 december. Musiken är en blandning av julklassiker och nyskrivet material och baserar sig på Magnus Carlsson julskivor.

Under kvällen bjuder han på klassiska tongångar som t. ex ”Ave Maria” och ”O Helga Natt” blandat med mer moderna sånger. (kg)

Konsertberättelse. Karelen, Karelen med Flera Röster och Arstuflickorna, musik av Kaj Sundblom med flera, dans av Ylva Watkins, och med manus och regi av Isabella Grüssner-Sarling är en en konstnärlig fullträff, skriver Nya Ålands recensent.

Man tager en stark berättelse, texter av tre kloka kvinnor, en lyhörd kompositör, tio begåvade sångare, fyra skickliga musiker, en uttrycksfull dansare, två duktiga ljus- och ljudtekniker, vad kan väl gå fel?!

Mycket kan gå fel. Det kan bli pretentiöst och sentimentalt men inte med Isabella Grüssner-Sarling som manusförfattare och regissör. Det är bultande hjärta och skälvande människoliv utstjälpt rakt på scengolvet.

Man har valt att kalla föreställningen en konsertberättelse, för det är inte teater och inte konsert, det är något däremellan. Sångerna är sammanfogade till en dramaturgisk helhet, sångarna reciterar också texter och agerar på scen. Scenografin är minimal: en projektorduk, några lastpallar och ett par trasmattor. Ljussättningen gör mycket för föreställningen och ljudmixningen är utomordentlig. Ljud och ljus sköts av Edward Furubacken och Kristian Karlå.

Kaj Sundbloms tonsättningar är jazziga, med drag av folkmusik. Det är allt annat än lättsjunget, här finns en hel del ovanlig och spännande harmonik, och utmanande rytmiseringar. Men musiken är melodiös och många av sångerna har hit-potential som Vägen till Killingskär, Bastubarn och Att leva.

Musikerna gör en makalös insats och jag säger bara: Andreas Nyberg, det violinspelet, oberoende av genre, får stenhjärtan att smälta och den mest förhärdade att brista ut i fulgråt.

Sångarna sjunger för det mesta som fullblodsproffs. Det måste vara tacksamt att göra en uppsättning där varenda röst är av solistmaterial, alla sångarna har också följaktligen egna solon. Kören klingar som en röst och ibland undrar jag var sjutton de fick ton ifrån för den insatsen eller varifrån de fick tempot.

Läs mer i måndagens Nya Åland!

Tuulikki Huovinen visar akvareller på Galleri Skarpans. Det är glimtar av åländsk natur från olika årstider.
Tuulikki Huovinen har vistas från och till på Åland under många år. På 1960-talet undervisade hon i konst på en folkhögskola i Kuusankoski och 1988-1993 på Medis i Mariehamn.

– Det var faktiskt då som akvarellmåleriet tog tag i mig ordentligt, tack vare mina elever.

Hon målar även i akryl och olja, men på den här utställningen, som hon arbetat med i ett år, är det bara akvareller.

– Det är en utmaning att vara så koncentrerad och så uthållig som akvarellmålandet kräver.

Tuulikki Huovinen tycker det är spännande att akvarellmåleriet utvecklas hela tiden, i motsats till oljemåleriet.

– Det finns hela tiden en massa nya saker att lära sig. På 1900-talet var det väldigt strängt att man bara skulle använda pensel, nu är det accepterat att skrapa, använda salt och andra tekniker.

Hon tycker att hon ännu har mycket att lära, som hur man använder konstraster, hur mycket kontrast man kan använda och ändå behålla akvarellens mjukhet.

– Det är viktigt att våga göra fel, att öva sig i att misslyckas.

Tuulikki Huovinens utställning ”Glimtar över land och hav” visas på Galleri Skarpans till den 21 oktober.

Läs mer i tisdagens Nya Åland!

Den ondsinte kung Joffrey av Lannister är återuppväckt från de döda i Ålands lyceums teateruppsättning av den kända tv-serien Game of Thrones.
En av teaterklasserna vid Ålands lyceum både återuppväcker och tar livet av Game of Thrones karaktärer i uppsättningen som spelades i skolans hörsal i går.

Svärden blänker och ögonen glimmar, Game of Thrones-fantasten känner igen passionen, hatet och de invecklade allianserna i elevernas uppsättning. I slutscenen är det nästan lika många döda som levande på scenen.

Klasskamraterna som sitter i publiken kan inte låta bli att fnissa lite när deras kompisar träder in på scenen som de kända karaktärerna från tv-serien.

Pjäsen på 35 minuter hinner få med alla väsentliga inslag från tv-serien.

– Uppgiften i den här dramakursen var att skriva ett drama baserad på en känd tv-serie. Vi valde mellan Friends och Game of Thrones, berättar Marija Pettersson.

Läraren Robert Liewendahl berättar att de tillsammans på sex veckor jobbat fram både manus och rekvisita. Det ingår i kursplanen att eleverna också skall framföra sin pjäs.

– Det har varit mycket roligt att arbeta med den här uppsättningen för eleverna har så entusiastiskt gått in för uppgifterna.

Läs mer i onsdagens Nya Åland!

Lillemor Söderström ställer ut textilkonst på Galleriet Torgatan 15. Hon visar bredden på lappteknikarbete med både täcke i jätteformat och detaljrika bonader.
Det hela började 1991 när hon gick en kurs i lappteknik.

– Jag kom hem från kursen och kastade in alla grejer i garderoben, tänkte att det var inget för mig.

Många år senare fick hennes guddotter barn och hon gjorde ett barntäcke.

– Det var det första jag gjorde färdigt.

Med åren har hon utvecklats och börjat göra mer krävande mönster. Hon har en bonad som hon gjort i många versioner.

– När jag säljer en så gör jag en ny.

Bonaden har åländskt motiv, med fiskarbonde, sjömanshustru, hav och äng. Motivet har blivit mer detaljerat med åren, färgsättningen mer avancerad och hon utnyttjar i allt högre grad tygets mönster och har fler tre-dimensionella detaljer.

– Jag gillar egentligen inte att sy för hand, men det får man lov att göra med detaljer.

Utställningen Potpurri visas i oktober månad. Vernissage är det i dag torsdag klockan 18-20.

Läs mer i torsdagens Nya Åland!

Kulturföreningen Katrina inleder Metsäsongen med operan Norma av Vincenzo Bellini (1801–1835) på lördag den 7 oktober. Det blir höstens enda föreställning.

Norma komponerades 1831 och tillhör klassikerna i den genre som man brukar kalla bel canto. Den amerikanska solisten Sondra Radvanovsky sjunger titelrollen.

Under våren 2018 visas operorna Tosca, La Bohéme, Cosi van tutte, Luisa Miller och Askungen. Den sista är komponerad av Rossini och har också titeln Godheten triumferar. Operan bygger på Sagan om Askungen som skrevs 1697 av Charles Perraut.

Alla föreställningar visas i Bio Savoy. Biljett kan köpas före föreställningen som startar kl 20.00. Operaintroduktion och publikträff hålls en halv timme före varje föreställning.

Detta meddelar Kulturföreningen Katrina i ett pressmeddelande.

För Lilet Englund är målandet ett sätt att hantera sin smärta. Nu ställer hon ut sina akrylmålningar på Handicampen i Mariehamn.
Dukarna är färggranna och tjockt målade. Vissa motiv är abstrakta mönster, till andra har hon hämtat inspiration från naturen.

– Jag har ofta gult med någonstans. Det vill jag att skall finnas med.

Lilet Englund är långtidssjukskriven. Hon började måla på egen hand år 2012.

– Det blev akryl för jag har inte tålamodet att vänta som man måste med olja.

Hon målar i perioder med uppehåll emellan.

– Men sen när jag börjar så målar jag flera i taget. Då måste jag se till att ha dukar hemma.

Tidigare målade hon mera abstrakta mönster, nu händer det oftare att det blir naturmotiv som äpplen, lingon eller en blomma.

– Den senaste jag målade var med jordgubbar.

Ibland planerar hon i förväg och ibland blir det mera spontant och enkelt.

– Har jag mycket värk blir det enklare motiv, men å andra sidan koncentrerar jag mig mer då och tar längre tid på mig.

Målandet tar förstås inte bort värken, men det lindrar.

– När jag målar tappar jag tid och rum, då är det bara färger och former. Det är lite som när jag ser på en bra film, då kan jag glömma det som gör ont.

Yngsta barnet går nu i skola utanför Åland och hon har mera rum, förr satt hon vid köksbordet och målade.

Hon vill gärna uppmana andra som mår dåligt att måla.

– Det är bara att prova, kanske det hjälper!

Tavlorna hänger på Handicampen till mitten av november.

Skådespelaren Birgitta Ulfsson är död, meddelar de anhöriga. Hon somnade in hemma i Helsingfors, 89 år gammal.

I augusti tvingades Ulfsson hoppa av uppsättningen av Den goda människan i Sezuan på Folkteatern i Göteborg på grund av hälsoskäl.

Ulfsson inledde sin teaterkarriär på 1950-talet och har gjort roller på både svenska och finska i teatrar runt om i Finland och Sverige. Hon har också gjort flera film- och tv-roller.

Ulfsson har belönats flera gånger, bland annat har hon fått Pro Finlandia-medaljen och Finlandspriset.

I mars i år medverkade hon på litteraturdagarna i Mariehamn. (FNB-NÅ)

På fredag är det premiär på Teater Alandica för Robert Liewendahls pjäs om Helena Sasse.

Nya Åland var på pressvisning och fick se scener med mycket ögongodis för 1700-tals fantasten, men också glimtar ur gripande levnadsöden.
Pjäsen ”Helena Sasse. Bagardottern på Bolstaholm” är den avslutande pjäsen i Robert Liewendahls trilogi om Bolstaholms gård. Den är en så kallad prequel och utspelar sig före de två andra.

Titelrollen Helena Sasse spelas av Filippa Enroos. Sasse var den unga bagardottern från Stockholm som mot sin vilja tvingades gifta sig med den gamla, men rika Nils Åhman, kommendörkapten och godsägare på Bolstaholms säteri. Åhman spelas av Kaj Lybeck som hoppat in med kort varsel.

– Teatern har gett mig så otroligt mycket genom åren, så jag ställer gärna upp och hjälper till när det behövs.

Det är en uppsättning med tretton skådespelare och det har varit ett styvt jobb för sömmerskorna och dräktmakarna Lena Andersson och Gunilla Nilsson att få ihop alla dräkter.

– Vi har lånat från olika håll och så har vi sytt en del nytt, mycket är återanvända tyger från Emmaus, berättar Gunilla Nilsson.

Hon visar dräktjackor och klänningar sydda av borddukar och sjaltyger.

Kvinnorna agerar med snörda korsettliv.

– Man vänjer sig, men man förstår nog att folk svimmade, säger Tina Sjövall som spelar Helena Sasses barska mamma.

Premiären på fredag den 13 oktober är slutsåld och flera andra föreställningar är nästan slutsålda.

Läs mer i måndagens Nya Åland!

Årets finländska mästerskap i nyskrivna snapsvisor arrangerades i söndags på Restaurang Kajsaniemi i Helsingfors.

Läkaren Christian Andersson från Mariehamn kan nu titulera sig snapsvisemästare. Hans visa ”Finlands snaps” vann med motiveringen ”För en tidlös men samtidigt aktuell spegling av folksjälen, kryddad med ett stänk av andaktsfull agrarromantik.”

Av totalt 85 bidrag hade en urvalskommitté utsett tio finalister som tävlade om segern i denna populära tävling. En domarjury avgjorde mästerskapet medan publiken fick rösta fram sin favorit och den visa som publiken röstar fram garanterades en plats i landslaget oberoende av juryns åsikt. Juryn bestod av journalisten Jonas Jungar, Tom Palmberg och språkvetaren Jenny Sylvin.

Andra och tredje pris gick till Gunilla Stenfors från Grankulla med sina visor ”Snapssalig” och ”Nätsnaps”. De två övriga som representerar Finland i Landskampen, även kallad VM i snapsvisekonst, mot Sverige den 18 november i Stockholm är Lasse Fredrikson, Mariehman och Veronika Sten, Björköby. Veronika Stens visa ”Får man ta nubben med sig?” röstades fram som publikens favorit.

Oktoberregnet häller tröstlöst ner, men på stadshusets scen i Mariehamn är energinivån på topp.

Ensemblen för teaterföreningens uppsättning av familjen Bra repeterar och alla närvarande skrattar stundvis så tårarna sprutar.
Det är söndag kväll. Talman Johan Ehn, läraren på Ålands folkhögskola Eva Ekström-Andersen, skådespelarungdomarna Pernilla Hägglund och Erik Lönngren är klädda i matchande gråa träningsdräkter. De har repeterat en knapp månad, 2-3 gånger i veckan. Redan har de börjat kunna släppa sina manus.

– Ok, vi kör. Kom ihåg att gå upp och ner i energinivåer, ropar regissören Johan Karrento.

Stämningen är rå, men hjärtlig. Regissören Johan Karrento har lite motvilligt gått med på att Nya Åland får vara med på delar av en repetition. Han och ljusteknikern Johan Mansnerus försöker få igång projektorn som skall projicera Bo Söderlunds scenografi bakom skådespelarna.

Johan Ehn hade drama som tillval i högstadiet och har sedan dess närt en dröm om att stå på scenen igen.

– Det är kul och också lite smånervöst. Hittills har det gått bra att kombinera med talmansuppdraget.

Just nu har lagtinget paus och talmansjobbet är lite mindre intensivt, men han har fått prioritera teaterrepeterandet framom andra fritidsaktiviteter.

Eva Ekström-Andersen ville testa att gå på en audition för att se hur det gick till och hur nervös hon skulle vara. Hon blev glatt överraskad när hon fick rollen.

– Det är sex år sedan jag sist stod på scenen och jag har längtat tillbaka. Johan har en klar idé om hur han vill ha oss, men vi är alla aktivt med och påverkar och testar en massa olika varianter. Vi har väldigt roligt tillsammans.

Premiären är satt till den 4 november på Stadshuset i Mariehamn.

Läs mer i tisdagens Nya Åland!

I Leo Lötmans förra roman, släktkrönikan ”Himlen över Helvetinjärvi” fick vi följa släkten Heinänens färd från Ruovesi i det inre Finland till etableringen och en blomstrande affärsrörelse i Nyland. När romanen slutar har det blivit början av 1900-talet, familjen har förlorat allt efter att ha blivit lurade i en fastighetsaffär.

Inledningsscenen i den nya romanen ”Stationsbackan och havet” är magnifik. Löthman gör en elegant panorering av den frostiga aprilmorgonen och zoomar in på kojan där familjemedlemmarna en efter en väller ut.

Med de två första böckerna i trilogin har han skapat ett åländskt invandrarepos som är ett stycke viktig åländsk historia.

Läs hela recensionen i onsdagens Nya Åland!

Vårt Finland är temat för fotoklubben Obscuras årsutställning på Ålands Kulturhistoriska Museum.
För andra gången sedan nyöppningen hänger fotoklubben Obscuras årsutställning på Ålands Kulturhistoriska Museum. Temat som klubben valt i år är Vårt Finland, med anledning av Finlands 100-årsjubileum.

På väggarna hänger 26 fotografier med medlemmarnas olika tolkningar av temat.

Marie Roman har gjort ett fotografi där hon i efterbehandlingen skapat en dubbelexponering av två olika bilder. Resultatet är ett abstrakt fotografi där nationalsymbolerna Sibelusmonumentet och en sångsvan samsas i bild.

– Jag ville ha något åländskt och något finländskt. Sångsvanen är Finlands nationalfågel och Sibelius är nationalkompositör.

Det gemensamma temat är öppet för individuella tolkningar och Susanna Eklund har tolkat det som Mitt Åland.

– Och Mitt Åland är hav och klippstränder, säger hon.

Det är också det som hennes bidrag till utställningen föreställer. Ett fackelblomster i fokus i förgrunden med klippor i rödgranit i bakgrundsoskärpa.

Vernissage för utställningen hålls i dag torsdag klockan 18.

Läs mer i torsdagens Nya Åland!

Ida K Jansson

ida.k.jansson@nyan.ax

Årets fotograf i Fotoklubben Obscura är Tom Eckerman. På söndag är det vernissage för hans fotoutställning på Mariehamns stadsbibliotek.

Fotoklubben Obscura utser varje år i januari en av sina medlemmar till Årets fotograf. Denna får möjlighet att ställa ut och visa sina fotografier på hösten, med stöd från föreningen. Årets fotograf är Tom Eckerman.

– Jag kommer att visa bilder från det senaste året, då jag gjort tre längre resor till Kina, USA och Island.

Den 29 oktober berättar han i ord och bild på biblioteket om sin resa längs The Blues Trail från New Orleans till Memphis, då får man även höra bluesmusik av Elisabeth Ekman (sång), Kurt Lindbom (gitarr) och Peter Hellsten (gitarr).

Fotoutställningen med Tom Eckerman i Mariehamns stadsbibliotek visas 15 oktober till 8 november. Vernissage blir det på söndag den 15 oktober klockan 19. Då bjuds det också på musik och bildvisning.

I lördagens digitala Nya Åland kan du läsa en längre intervju med och se fler bilder av Tom Eckerman. Logga in här!

Kastelholms slott har öppet på höstlovet även i år.

– Vi välkomnar alla skollediga barn och vuxna till slottet 19–20 oktober klockan 10–16, skriver intendent Silvana Fagerholm-Sjöblom i ett pressmeddelande.

Barn kan leta piratkistor med hjälp av skattkarta och pussel och samtidigt lära sig mer om slottets historia. Vill man så kan man prova en riktig riddarbrynja och huva eller testa olika slottskläder. För de vuxna finns det audioguidning på svenska, finska och engelska.

– En nyhet för i år är att på fredagen klockan 20 blir det en kvällsguidning för de mest modiga!

Slottets riddare tar emot och leder en guidning i mörkret, genom nersläckta rum, till ackompanjemang av kajornas skrin. Kvällsguidningen passar bara för skolbarn och äldre. Barn måste komma i vuxens sällskap.

Det är begränsat antal platser så boka plats per telefon. (kg)

På fredag är det kvällsöppet på Kastelholms slott och riddarna är på plats.
Med anledning av höstlovet har Kastelholms slott öppet torsdag och fredag klockan 10–16.

– Barn kan leta piratkistor med hjälp av skattkarta och pussel och samtidigt lära sig mer om slottets historia. Vill man så kan man prova en riktig riddarbrynja och huva eller testa olika slottskläder. För de vuxna finns det audioguidning på svenska, finska och engelska till låns, sägs i ett pressmeddelande.

På fredag kl 20 är det också kvällsguidning ”för de mest modiga”.

– Slottets riddare tar emot och leder oss i en guidning i mörkret, genom nersläckta rum, till ackompanjemang av kajornas skrin. Kvällsguidningen passar bara för skolbarn och äldre och barn måste komma i vuxens sällskap.

Det är begränsat antal platser på kvällsturen, man kan boka plats på telefon 0457 350 05 58.