Hur känns det?

Lasse Berghagen, Maria Sid, Kalle Moreaus och Tommy Nilsson är några av de artister som står på scenen i Miramarparken 25 juli.
Precis som ifjol bjuder kommerserådet Anders Wiklöf ålänningar på en stor konsert. Då var anledningen hans sjuttioårsdag, i år firas Finlands hundraårsjubileum.

Programledare är Maria Sid och Kalle Moreaus. Medverkande artister är Saara Aalto, Lasse Berghagen, Tommy Nilsson, Jannike, Lennie Norman, Lagaylia, Emmy Christensson och John Martin. Från Åland medverkar Cajsa Hallbäck och Emilia Alm.

Kvällen avslutas med fyrverkeri av Johan Holländer.

Biljetterna, som är gratis, släpps på torsdag 22 juni klockan 9.00. (ke)

Scandinavian Performance Summer turnerar i Europa under sommaren, i fredags besökte de Mariehamn.
Uppslutningen i Miramargaraget är till en början inte särskilt god. En grupp konstnärer klär sig i guldgymppadräkter, en annan vitklädd värmer upp med en Fantaburk i handen. Det är oklart vad som är performance och vad som är förberedelser.

Performancegruppen Non Grata har valt grusplanen vid Miramarparken för sin föreställning. Föreställningen inbegrep guldgymppadräkter, fastbundna och intrasslade dockor, brinnande pappersbåtar, ljudspår från Barnen i Bullerbyn, en galopperande tyghäst och avspärrningsband.

Ostbollar

I nästa föreställning drar Ionas Laine drar upp ett snöre i en stor triangel och går långsamt runt linjen. Varv på varv.

Nathan Hendrickson har placerat ostbollar i ett kalligrafiskt mönster i en parkeringsruta. Ostbollarna formar texten ”Natcho Property”. Han marscherar varv på varv runt ostbollarna och skanderar ”it’s mine!”. Han ger ett alltmer besatt intryck, går ovanpå ostbollarna så att de frasar sönder, lägger sig på dem, rullar fram och tillbaka och stoppar slutligen ner några i kalsongerna.

Publiken förflyttar sig till gräsmattan där Ramina Habibollah säger att hon eftersträvar en sund själ i en sund kropp. För att nå det målet ber hon om publikens hjälp. Vad ska hon göra?

– Armhävningar, handstående, tjugo kramar och fem minuters meditation är några av förslagen.

Hennes föreställning går ut på att utföra publikens förslag.

Avslutningsvis gör Hyunju Park en föreställning som inbegriper publikens sista önskningar, nakenhet och hennes egen gravsättning.

Ålands äldsta festival, Orgelfestivalen, inleds på söndag.
Bakom Ålands orgelfestival finns styrelsen med ordförande Henryk Gwardak i spetsen.

– Han har varit med länge och har kontakter i hela världen. Orgelfestivalen är dessutom en så etablerad festival att organister känner till den. Vi har folk som står i kö för att komma och spela, säger Eva-Helena Hansen, styrelsemedlem.

Mycket av arrangemangen sitter i ryggmärgen, men styrelsen eftersträvar också alltid efter förnyelse.

– Våra kyrkor är inte museum, och orgelmusik ska vara levande musik.

Ifjol var det nya en konsert med orgel och dragspel, en konsert som blev mycket välbesök. I år består de nya inslagen dels av en jazzkonsert, dels en konsert med folkmusik. Jazzkonserten, med bland andra Vladimir Shafranov och Hans Backenroth, börjar klockan 22.00.

– Jag tycker nästan det hör till saken med jazz och ett lite senare klockslag. Konsertplatsen är Sunds kyrka, en kyrka som inte varit med på länge. Det är också roligt.

I folkmusikkonserten medverkar bland annat Siv Ekström.

– Både jazzen och folkmusiken grundar sig till stor del på improvisation. Det ska bli spännande.

Mångsidigheten är viktig, menar Eva-Helena Hansen. Under festivalen ska det finnas något för alla.

– Vi har en konsert enbart med Bach som många älskar, vi har en konsert med modern fransk orgelmusik och en konsert med romantisk musik.

Ålands orgelfestival ska inte köra på i samma hjulspår som alltid. Styrelsen vill tänka framåt och modernt.

– Folk här tänker kanske att det bara är traditionell orgelmusik, men ute i världen används orgeln mycket mer mångsidigt. Det vill vi att ska synas i vår festival.

Ett franskt filmteam har lockas till Åland av ljuset.

I Saltvik ska en artistisk film spelas in – på bara en tagning.
På en gammal gård vid vattnet i Toböle i Saltvik flyttar ett franskt filmteam in för att spela in en film. När Nyan träffar skådespelaren Thomas Germaine, hjärnan bakom projektet och huvudrollen i filmen, sitter han i husets vardagsrum och förbereder sig inför inspelningen. På fredag anländer filmteamet på tolv personer.

– Filmen börjar precis när dagen börjar ljusna och en man lämnar huset. Man vet inte om det är en mardröm eller om det är verklighet, säger Germaine.

Förutom Germaine, som spelar pappan i en familj, medverkar två andra skådespelare i filmen. Fransmannen Gaspard Martin–Laprade spelar barnet i familjen och finska Marja Skaffari spelar mamman. Germaine har spelat in filmen Madame B med Skaffari under 2012 och 2013. Filmen filmades in både på Åland och i Paris och det var under inspelningarna på Åland som Germaine fick upp ögonen för ön.

– Jag förälskade mig i Åland och landskapet, det är så vackert, säger Germaine.

Germaine är fascinerad av midsommarljuset på Åland. Ljuset är en avgörande del i filminspelningen, filmen ska spelas in precis när solen går upp i gryningen.

– Vi börjar förbereda inspelningen runt två på morgonen och börjar filma klockan tre. När solen går upp lite efter fyra ska pappan i filmen vara nere vid båthuset, säger Germaine.

Ungefär där slutar filmen.

Filmen kommer att vara 75 minuter lång, det svåra är att den ska filmas på en tagning utan att klippas. Eftersom ljuset spelar en så stor roll i filmen har de bara en chans per dag på sig. Begår någon ett misstag under inspelningen måste man börja om från början nästa dag – dagens enda chans är slopad eftersom man går efter ett minutschema.

Läs hela intervjun med Thomas Germaine i tisdagens Nya Åland!

Tänk om barn vet något som vuxna förlorat kontakten med?

Den tanken inspirerade Evelina Lindahl till att skriva bilderboken ”Elfina och själen”.
”Elfina och själen” handlar om Elfina, ett intuitivt och högkänsligt barn som har en vision om varifrån hon kommer. Mammas mage, ja också det, men även från en annan plats.

Så beskriver Evelina Lindahl sin bok som gavs ut i dagarna.

– Elfina tar med sig sin mamma på en resa för att visa henne varifrån Elfina kommer.

Idén till boken fick Evelina Lindahl då hennes egen dotter som femåring sa ”jag valde dig till mamma”.

– Tänk om barn väljer oss som föräldrar? Tänk om de vet något som vi vuxna glömt bort, och som vi avfärdar med att det bara är fantasier.

Boken har ett pedagogiskt anslag: Evelina Lindahl vill att läsarna ska känna att inget är rätt eller fel.

– Jag vill öppna för en diskussion bortom ”så här är det”, istället vill jag väcka frågor och öppenhet.

Hon beskriver själv boken som en familjesaga, och gärna ska boken läsas av barn och vuxna tillsammans.

– Under tiden jag arbetat med boken har konceptet ändras, den har blivit längre och kortare, med mer text och få bilder till att landa i ganska korta texter och många bilder. Jag tror att just det passar målgruppen.

Boken har också en QR-kod, som innebär att de som inte kan läsa istället kan scanna koden och lyssna på boken.

Idag klockan 12.00 har Evelina Lindahl bokutgivningsfest på stadsbiblioteket.

Karin Erlandsson

karin.erlandsson@nyan.ax

Åland har fått en ny teaterscen. På Teatergården ska professionell sommarteater spelas.

Marc Svahnström och Teater Kuling står bakom satsningen
På GE-villans innegård finns en nybyggd teaterscen. Den är så nybyggda att den fortfarande doftar virke, och bakväggarna saknas.

– Teater Kuling har länge spelat i stan, men saknat en scen. Badhuspaviljongen är inte längre tillgänglig och andra alternativ är inte ändamålsenliga, säger Marc Svahnström, ordförande i Teater Kuling som de senaste åren genomgått en generationsväxling och har en helt ny styrelse.

Innergården fyller alla kriterier som en sommarteater har, och läktaren beräknas rymma sextio personer.

Teatergården är fristående från Teater Kuling, och det är Teatergården som organiserar sommarens föreställningar.

Karin Erlandsson

karin.erlandsson@nyan.ax

För den konstintresserade finns det flera utställningar att besöka på Föglö just nu. En av dem är Elin Mattssons utställning som hon visar i det egna gårdsgalleriet i Granboda.
Att kombinera konstnärskap och familjeliv är inte alltid så lätt. Elin Mattsson löste problemet genom att starta ett eget gårdsgalleri i anslutning till hemmet i Granboda. I gårdsgalleriet visar hon i sommar målningar i akryl. Den lekfulla teddybjörnen i olika miljöer har blivit något av hennes signum.

– Fast jag har lite tröttnat på honom och har nu på senaste tiden målat hav och hästar.

I höst väntar nya spännande utmaningar i form av konststudier. Elin Mattsson har blivit antagen till University of the Arts i London.

– Vi flyttar hela familjen, min man och våra tre barn till London.

Elin Mattsson är född och uppvuxen i Borgå och har gift sig till Föglö. Familjen har tidigare bott i Spanien och Tjeckien och nu efter några år på Föglö är de beredda att flytta vidare.

– Just nu söker vi bostad och sen skolor åt de äldre barnen som skall börja fyran och femman och en barnflicka åt det yngsta barnet.

Texter behöver inte vara bara svart på vitt. Det visar Edward Johansson i sin typografiska utställning på Galleriet i Mariehamn.
I en samling välvalda ord från berömda och mindre berömda personer, filosofer, vänner och låtskrivare visar Eward Johansson att text inte behöver vara svart och papper inte behöver vara vitt. Den typografiska utställningen i boktryck visar att text också kan vara svart på svart eller rosa på vitt.

Utställningens namn Flygande beckasiner kommer från uttrycket ”Flygande Bäckasiner söka hwila på mjuka tuvor”. Uttrycket är ett så kallat pangram, där så gott som alla svenskans bokstäver förekommer, endast Q, X och Z saknas.

– Pangram är något man använder inom typografin för att få se hur alla bokstäver ser ut i ett visst typsnitt – istället för att knappa in ”abcdef”, som blir tradigt och som inte visar hur ordens form struktureras av typsnittets karaktär. Så jag tänkte att det passade till utställningen som är helt baserad kring bokstavsformer.

Här finns designern Linda Karlssons uttryck Carpe Diadem, blandad med Shakespearecitat och ord av författaren Asami Murakami och några citat av Edward Johansson själv.

Alla grafiska tryck är till salu och finns i en upplaga på 10-12 exemplar.

– Mitt främsta mål är inte att producera tryckmaterial utan att förmedla upplevelser.

Mjölnaren Drummelberg, hans bortskämda dotter och deras husdräng är huvudfigurer i nysatsningen på sommarteater på Föglö. Regissören Daniel Lindström sätter upp pjäsen på det anrika brandkårshuset i Degerby.
Föglö har en lång teatertradition, men det är nu ett antal år sedan det spelades sommarteater i Brandkårshuset på Föglö. Det har regissören Daniel Lindström rått bot på.

– Förra sommaren träffade jag ofta på turister i Degerby som frågade efter familjeaktiviteter. Många kommer hit med båt och kan inte ta sig några längre sträckor. När jag frågade Kaj Lybeck och Margareta Österman om de ville spela teater på Bentes i Eckerö svarade de att de bara vill vara på Föglö sommartid. De föreslog skämtsamt att jag skulle sätta upp teater på Föglö. Jag är sådan att jag brukar ta skämt på allvar och på den vägen är det.

Han ansökte och beviljades kulturbidrag från Föglö kommun för teaterprojektet. Alla i ensemblen är på olika sätt knutna till Föglö. Pjäsen som sätts upp, ”Drummelbergs husdräng”, är skriven av Walter Stenström 1927 och hela 90 år gammal.

– Den hittade jag via Dramawebben. Den är bra att använda när man har en låg budget.

Dramawebben är en hemsida med pjäser som inte längre är upphovsrättsskyddade.

Pjäsen kretsar kring den lika rika som lata mjölnaren Drummelberg, spelad av Kaj Lybeck. Mjölnaren har en ogift och synnerligen bortskämd dotter, som spelas av Margareta Österman och en hunsad dräng gestaltad av Emma Lindström.

Mjölnaren tvingar drängen att skriva och sätta upp ett plakat där mjölnaren berättar om hur välbärgad han är och att han aldrig behöver arbeta för det gör hans dräng åt honom. En dag kommer kungen (Caspian Boström) förbi med sin tjänare (Beppe Lindström) och prinsessan (Brittis Lindvall). Kungen blir förgrymmade över den lata mjölnaren och hotar honom med hängning.

Lasse Eriksson ställer ut i båken på Kobba Klintar i sommar. I 30 år har han samlat på målningar och bilder av gamla fartyg.
Det handlar om åländsk sjöfartshistoria. Färjor och lastfartyg mellan 1950- och 1970-talet. De flesta av fartygen som visas i utställningen har passerat Kobba Klintar på väg in till Mariehamn.

Lasse Eriksson har jobbat som maskinmästare och säger att han speciellt vurmar för maskindrivna fartyg. Fartygshistorik är ett stort intresse och han har samlat på tavlor, bilder och fartygsföremål i över 30 år.

Han tycker att färjtrafikens historia på Åland inte fått så mycket uppmärksamhet. Litteratur om trafiken finns men annars är det mera sparsamt.

– Det är en viktig del av den åländska historien.

Utställningen innehåller bland annat en målning av Vikings första fartyg s/s Viking som sattes i trafik år 1959. Då hette det Rederiaktiebolaget Vikinglinjen och trafikerade mellan Gräddö, Mariehamn och Korpo. Senare började den trafikera från Kapellskär. Lasse Eriksson har Vikings första turlista i sin samling.

Tavlorna och föremålen har han köpt på Åland.

– Jag har mycket sjöfartsbekanta som har hjälpt mig. En del har jag ropat in på auktion.

Utställningen kan ses på Kobba Klintar hela sommaren. Tavlorna visas både i båken och i lotsstugan och har öppet samma tider som caféet.
(På bilden ses två gamla handvevade mistlurar)

Läs mer i tisdagens Nya Åland!

Alexandra Grahn

alexandra.grahn@nyan.ax

Nano, finalist i senaste Melodifestivalen i Sverige, är klar för Rockoff.

Med låten ”Hold On” gick han till final och kammade hem flest tittarröster och slutade på en andra plats i tävlingen.

– Trots att det gått fyra månader sen finalen ligger ”Hold on” fortfarande etta på Svensktoppen, skriver festivalgeneralen Pontus Grönberg i ett pressmeddelande, och tillägger:

– Förutom att ”Hold On” varit etta på radio och iTunes fick Nano även äran att avsluta kärleksmanifestationen på Sergels torg i april efter attentatet i Stockholm samma helg.

Nano uppträder lördag 29 juli. (ms)

Krister Martell jobbade som mässkalle ombord på olika mindre kylfartyg på 1980-talet. Nu har han skrivit en bok om sina erfarenheter av åren till sjöss.
Det hela började med Facebook-gruppen ”Vi som varit till sjöss på GE-fartyg” som skapades våren 2012. På hösten 2013 när rederiet Gustaf Erikson fyllde 100 år utgavs boken ”Kalla systrar från Åland” av Thure Malmberg och Erik Hag.

– Vid lanseringen av den boken sades det att den förhoppningsvis bara är en början och att någon skulle ta vid och också skriva om hur det var att jobba ombord, berättar Krister Martell.

Då ingen annan verkade vara hugad att ta sig an uppdraget och inspirerad av mötet med tidigare kolleger började Krister Martell skriva ner sina minnen.

– Det finns många som varit mycket längre till sjöss än jag, men det finns väldigt lite skrivet om livet ombord under 1970- och 1980-talet. Berättelserna försvinner om ingen skriver ner dem.

Krister Martell påpekar att det varit viktigt för honom att vara så ärlig som möjligt.

– Jag har velat vara öppen också gällande sådant som kvinnor och alkohol. Det var en nära sammanhållning ombord och helt annorlunda än vad det är idag. Då hann vi gå i land när vi låg i hamn. De små kylfartygen var också mer beroende av väder och vind. I dag vet man ett halvår i förväg exakt var man kommer att vara ett bestämt datum.

Den största utmaningen med boken var att veta var han skulle dra gränsen för vad han kunde och inte kunde skriva.

– Det tog också ett tag att hitta just mitt sätt att skriva.

Läs mer i onsdagens Nya Åland!

En utställning om Finlands väg till självständighet sett från övriga nordiska länders synvinkel visas nu på Mariehamns stadsbibliotek.

Utställningen som är producerad av Riksarkivet behandlar bland annat Krimkriget och Ålandsfrågan.
Forskaren Pertti Hakala på Riksarkivet i Helsingfors berättar att avsikten med utställningen är att på ett pedagogiskt och överskådligt sett presentera Finlands väg till självständighet ur olika synvinklar.

– Detta är del tre av en fyradelad utställning. Tidigare års utställningar har behandlat samma ämne ur bland andra Tysklands och Frankrikes synvinkel.

Den tvåspråkiga affischutställningen presenterar hur Finland, finländare och de finska strävandena tedde sig i de övriga ländernas ögon under de årtionden som föregick beslutet om självständighet och under Finlands första år som självständig stat. Utställningsserien utgör en del av projektet Finland 100.

– Utställningen visar en del av de kontakter som fanns över gränserna.

Under århundradet som följde efter Napoleonkrigen var knytandet av fasta nordiska relationer av särskild betydelse för Finland. Trots den språkligt avvikande majoritetsbefolkningen gick Finland in för en nordisk identitet och värdegrund med rötter i skandinavismen.

Ålands emigrantinstitut har tagit utställningen till Åland.

Utställningen visas på Mariehamns stadsbibliotek fram till den 22 juli.

Läs mer i onsdagens Nya Åland!

Just nu visas en utmanande fotoutställning på Ålands jakt- och fiskemuseum.

Det är en del av den franska fotografen Pierre Abensurs fotografier av finklädda jägare med sina jakttroféer fotograferade på platsen där djuren fälldes.
Fotografen Pierre Abensur påbörjade för åtta år sedan arbetet med utställningen ”Subjective Trophies”. Fotografier från utställningen har bland annat visats i tidskriften National Geographic. Hela utställningen omfattar 80 stycken jägarporträtt och har tidigare ställts ut på Finlands Jaktmuseum i Riihimäki. Det är i samarbete med det museet som Ålands jakt- och fiskemuseum nu kan visa delar av utställningen, berättar Åsa Hägg intendent på Ålands jakt- och fiskemuseum.

– Han ville porträttera jägarna i deras finaste kläder tillsammans med deras troféer, likt gammaldags porträtt av adeln med landskapet i bakgrunden. I utställningen ingår bilder från bland annat Schweiz, Mali, Argentina och Finland.

Pierre Abensur berättar att avsikten med utställningen inte är att chockera.

– När jag återbesökte min barndomsby i franska Alperna efter att ha levt utomlands i många år märkte jag att många av mina barndomsvänner börjat jaga. Jag är inte jägare själv och blev nyfiken på vad det är som driver jägarna att konservera ett specifikt djur och placera det hemma hos sig själv.

Pierre Abensurs fotoutställning ”Subjective Trophies” på Ålands Jakt- och Fiskemuseum visas hela juli och augusti.

Läs mer i torsdagens Nya Åland!

– Jag kände direkt då jag såg annonsen att det är det här som jag vill göra.

Ida Kronholm håller i trådarna för Mariehamns litteraturdagar 2018.
Jomalabördiga Ida Kronholm har utsetts till Katarina Gäddnäs efterträdare som projektledare för Mariehamns litteraturdagar 2018. Åtta personer sökte den eftertraktade tjänsten.

Hur känns det?

– Jättekul. Jag kände direkt då jag såg annonsen att det är det här som jag vill göra, säger Ida Kronholm.

Kronholm är nyutexaminerad journalist vid Svenska social- och kommunalhögskolan i Helsingfors och har även studerat litteraturvetenskap. För tillfället arbetar hon som projektkoordinator och regiassistent för operan Figaro 1917.

– Jag har en varm känsla till litteraturdagarna. På något sätt tycker jag att det är Ålands fräschaste evenemang. Jag tycker att de alltid lyckas med att inte bara vara det samma gamla.

Hur vill du förnya litteraturdagarna?

– Dels är jag väldigt intresserad av tvärkonstnärliga samtal som tar upp aktuella frågor. När jag själv går för att lyssna vill jag höra författare, poeter och journalister diskutera fenomen som binder samman deras litteratur. Jag är väldigt pepp för att planera och få till såna samtal. Gärna med lite oväntade möten.

Läs mer i fredagens Nya Åland!