Quantcast
Channel: Kultur – Nya Åland
Viewing all 2663 articles
Browse latest View live

Countryns egen Whitney kommer till stan

$
0
0

PÅ INGÅNG Whitney Rose är ute på en lång turné med spelningar i Sverige, Norge och Mariehamn.

Blir det en klassisk ”jag var där...”-spelning på Pub Ettan i kväll måndag?

Countrytraditionalisten Whitney Rose kommer hit med band.
Kanadensiska Whitney Rose flyttade till Texas för att komma närmare rötterna till den musik hon älskar. En annan orsak var att hennes andra fullängdare Heartbreaker Of The Year, som producerades av Mavericks-sångaren Raul Malo, hade fått ett bättre mottagande i USA än i hemlandet.

Den färska EPn South Texas Suite är inspelad i Dale Watsons Austinstudio med musiker som spelat med Merle Haggard och Johnny Cash.

– En otrolig upplevelse! Jag var tvungen att nypa mig i armen då och då. Ibland trodde jag knappt att det var sant, säger Rose till Göteborgs-Posten.

Svenska konsertbolaget Rootsy har förstås upptäckt henne och skickat ut på en månadslång turné i Sverige och Norge. Måndagens spelning på Pub Ettan blir möjligen den mest intima.

Läs mer i måndagens Nya Åland!

 

Youtubefenomen på Pub Ettan

$
0
0

KONSTIG KILLE Vurro avslutar sin turné på Åland den 1 maj.

Det spanska Youtubefenomenet Vurro närmar sig Mariehamn.

I kväll den första maj riggar enmansbandet upp på Pub Ettan.
– De få gånger jag arrangerar något i liveväg numera vill jag att det ska vara något speciellt, säger Pub Ettan-innehavaren Grulle Eklund i ett pressmeddelande.

Vurro uppfyller kriterierna.

Orgel, piano, trummor, keyboards, bjällror och ett kohuvudkadaver används vilt när han spelar rasande rock’n’roll i självaste Jerry Lee Lewis anda. Eller som den mörka sidans svar på Robert Wells.

Vem som döljer sig bakom kadavermasken är en hemlighet. Mariehamnsspelningen är avslutningen på en Sverigeturné. I sommar är Vurro bokad till festivaler i Portugal, USA, Kanada och Spanien.

 

Åländsk 16-åring vann stor tävling

$
0
0

VINNARBILD Aitor Westerlund Angués bidrag i den nationella bildkonsttävlingen.

Sextonåriga Aitor Westerlund Angué från Lemland vann OP Gruppens årliga bildkonsttävling.

Av de fyra vinnarna i Andelsbanken för Ålands tävling gick Aitor till riksfinalen i Helsingfors.

Tävlingen ordnades för den 41:e i ordningen i Finland och cirka 20 000 bidrag lämnades in. I helgen stod det klart att Aitor Westerlund Angués konstverk ”Vänner även under havet” vann i kategorin 14-18-åringar.

Aitor Westerlund Angué ska delta i den internationella bildkonsttävlingen med final i juni. Årets tema var ”vänskapen är färgrik”. (ke)

Djävulens jungfru övertygar inte

$
0
0

SNART KLART Delar av dramat Djävulens jungfru spelades in på Åland.

Saara Cantells film ”Djävulens jungfru”, som delvis spelades in på Åland övertygar inte de svenska recensenterna. Upsala Nya Tidning skriver bland annat ”Inledningsvis är det en utmaning att ta till sig filmen (---). Skådespeleriet är ganska stelt och premissen känns bara så deppig.”

Den långa speltiden är en nackdel, men recensenten hittar också något positivt att säga: ”när historien väl fokuserar på hur den ofattbara paranoian resulterar i de irrationella "rättegångarna" som ledde till så många kvinnors död, då vaknar dramat till liv.”

Aftonbladet skriver att filmen trots sina defekter, lyckas landa på fötterna. Nackdelarna är att det är svårt att sympatisera med huvudpersonen, att kärlekstriangeln påminner om en såpopera och att dialogen är stel.

Sveriges Radio skriver att Djävulens jungfru ”faller platt”.

– Det som imponerar mest med den här filmen är Saara Cantells och Leena Virtanens konsekvent feministiska läsning av den här företeelsen i historien, skriver Sveriges Radio men tillägger:

– Det är som att miljön och storyn är så exotisk och dramatisk att man glömt bort att man måste jobba med rollfigurer och nyanser även i den här typen av kostymfilm. Nästan alla förminskas till kantiga och endimensionella rollfigurer som ska sätta det här dramat i rullning.

Filmen hade premiär i september 2016.

Personligheter på gården blev utställning

$
0
0

2384433_809x436_acf_cropped

Djuren på gården har inspirerat Anki Linds akrylmålningar i utställningen ”At the countryside”.

Ja, förutom vargarna då. De finns inte i Bastö.
Anki Lind bor på en gård i Finström Bastö. Där finns får, hästar och katter. I utställningen på Jakt- och fiskemuseet i Eckerö har Anki Lind både avporträtterat djuren hon känner och påhittade djur.

– Djur är mitt liv och jag tilltalas av vackra djur. Då jag målar vill jag inte måla vilka djur som helst, de ska ha något som gör att jag fastnar, något i uttrycket, säger Anki Lind.

De flesta av målningarna är färggranna, men några är grafiskt svart-vita. Intresset för svart-vitt fick sin början då Anki Lind målade en vinterskog och fann att hon gillade utmaningen.

– De mörka stammarna krävde all min koncentration. Jag kunde bara måla tjugo minuter i taget, sen brast mitt fokus. Jag tyckte om att jobba med djup på det sättet och började måla gårdens får.

Efter att ha målat porträtt av gårdens får, de har alla namn, ville hon utveckla konceptet ytterligare.

– Jag ville måla ännu mer avskalat och målade en ko och en tupp. Hur mycket kan man ta bort för att det fortfarande ska synas vad det föreställer? Ganska mycket, visade det sig, och jag tror att man kan ta bort ännu mer.

Utställningen har vernissage på lördag mellan klockan 14 och 16.

Läs mer i onsdagens Nya Åland!

 

Nya tavlor till Önningeby

$
0
0

NYFÖRVÄRV Styrelsemedlemmarna Carita Roman, Sigbritt Finne, Isabella Oesch-Lönnqvist, Britt-Inger Wahe och Berit Brandt visar upp den nya Joelmålningen.

Önningebymuseet har köpt in nya tavlor. Den ena är en oljemålning av Joel Pettersson, med titeln Storm, målad i Föglö Vargskär. Önningebymuseet köpte in tavlan för 3 000 euro och hämtas från en åländsk samling i Mariehamn.

Den andra tavlan är målad av Edvard Westman, år 1903, och föreställer höstörar på Rådmansö. Tavlan är 120 centimeter bred, även den köptes in för 3 000 euro.

 

Folkiselever ställer ut ute

$
0
0

DRAR TILLSAMMANS Wilma Sandberg vill visa att två renar drar bättre än en.

Rekordmånga verk visas i Folkhögskolans utställning i år, hela 28 stycken.

Temat är ”Tillsammans”.
Ishockeyspelare kämpar i rabatten, hattifnattar hänger i träden och ugglor står i mossan. Hantverkslinjen och Nya linjen ställer för sjätte året ut utomhuskonst hela sommaren.

– Eleverna har arbetat med verken den senaste månaden. Mycket material från tidigare år har vi återanvänt och gjort något helt nytt av, säger läraren Bodil Ehn-Schauman.

Vem som helst kan när som helst under sommaren besöka Folkhögskolan, se på konstverken och gå den sexhundra meter långa naturstigen där till exempel Julia Qvarnströms ugglor finns gömda.

– Det är olika ugglor, men de är tillsammans trots att de är olika, säger hon.

Några av konstverken är kvar flera år, och ett som ska vara kvar för en mycket lång tid är Adel Almasris, Basel Almasris och Mohammad Al Abdos utegrill som fått namnet ”En stund tillsammans”.

Läs mer i fredagens Nya Åland!

 

Gratis biljetter till konsert

$
0
0

FIRAR FINLAND OCH ÅLAND Lill Lindfors leder programmet under självstyrelsedagens jubileumsfest.

Konserten som arrangeras 9 juni för att fira Ålands självstyrelse och för att uppmärksamma Finland 100 år

är öppen för allmänheten och biljetterna är gratis. Dock kan max två biljetter hämtas ut per person.

På scenen uppträder, enligt pressmeddelandet ”många åländska kulturpersonligheter”.

– Programmet bjuder publiken på en kulturhistorisk resa med musik och dans, med nummer som varierar mellan folkmusik och klassiskt till swing, körsång och modernt.

Lill Lindfors är kvällens konferencier.

Jubileumskonserten är gratis och på måndag den 22 maj släpps biljetterna för allmänheten.

Konserten är tillgänglig även för de som inte kan komma till Alandica. Ålands Radio sänder konserten live och den kan också ses över internet.

Ålands landskapsregering och Ålands lagting står för arrangemangen. Konserten börjar klockan 19.30. (ke)

 

Trädinspiration i sommarutställning

$
0
0

SOMMARUTSTÄLLNING Minna Öbergs och Mari Stefansdotters utställning kan ses hela sommaren i café Tsarevna i Eckerö post- och tullhus.

Mari Stefansdotters och Minna Öbergs utställning i café Tsarevna i Eckerö post- och tullhus har det ovanliga namnet ”Vedklyvning i bekini”. Och jo, det ska vara bekini med e.
Utställningens namn har ändå en förklaring:

– Det är mina barn som sa så, och vedklyvning i bikini … ja, det är kanske något jag känner till, säger Mari Stefansdotter.

– Utställningen började som ett gemensamt frö, sen arbetade vi var för sig och gick åt olika håll.

– Men så möttes vi på ett fint sätt på slutet, säger Minna Öberg.

Minna Öberg visar trädinspirerade verk i akvarell och tusch. Alla tavlor är inramade i olika träslag.

– På det sättet blir ramen en del av konstverket.

Mari Stefansdotter å sin sida visar arbetsprover och prover på ådringsmålning och marmorering. Hennes verk hänger inte bara på väggarna, på ett par bord finns också prov på ådringsmålning.

– Jag jobbar som målare och tapetserare, och de inventarier jag jobbar med kan jag inte släpa till en utställning. Men borden är caféets och jag gjorde dem. Det blir ett bra test för mig också att se hur mycket slitage ett sånt bord klarar av.

Utställningen visas till början av september.

Läs mer i måndagens Nya Åland!

 

Mörkret kryper nära i Willéns nya roman

$
0
0

2385204_809x436_acf_cropped

Ålands lyceum, en liten kommun som starkt påminner om Geta och en stuga vid havet.

Liselott Willén återvänder också i sin sjätte bok till Åland.
Liselott Willéns sjätte bok på Albert Bonniers förlag, ”Det finns inga monster”, handlar om Alice som ska skriva studentproven men drabbas av ett sammanbrott.

– Hennes mamma tar henne till ett hus vid havet där familjen bodde då Alice var liten. De gav sig av från huset då Alice pappa försvann, man hittade bara den ilanddrivna ekan och Alice, då sju år, ensam med trasiga kläder i skogen, säger Liselott Willén.

Alice har inte pratat om vad som hänt, och läsarna får följa med hennes minnen samtidigt som hon själv kommer ihåg mer och mer.

– Alice är en opålitlig berättare, det var roligt för mig att skriva. Hon vet inte själv vad som är verkligt och vad som bara är minnen eller något hon fantiserat ihop. Vartefter förstår läsaren att Alice inte alls mår bra.

Den försvunna pappan var kantor församlingen och lärde Alice att spela piano. När pappan försvann slutade Alice spela piano.

– Den delen av sig själv hör till den hon förträngt. Pianot står för det som är positivt och kreativt i hennes liv, det finns inte längre trots att hon behöver det.

Läs mer i tisdagens Nya Åland!

 

Hantverkare griper varje halmstrå

$
0
0

AVSLUTNING Anette Fredlund gör taknocken och fäster därmed halmtaket.

Tre fähus på Jan Karlsgården har fått nya halmtak.

– Den åländska flaggan vajar i vinden och midsommarstången ska snart kläs. Det är nu man ska fotografera, säger Eje Arén, halmtäckare.
De senaste två månaderna har en svensk firma som specialiserat sig på gamla byggnadsmetoder arbetat med att lägga halmtaken.

Eje Arén är halmtäckare och ser inte bara till att taken läggs enligt konstens alla regler, han odlar också rågen själv.

– Vi odlar och tröskar själva, och har materialet med oss då vi kommer. Den här rågen har vuxit söder om Roslagen och skördades förra sommaren. Det krävs särskilda metoder för att inte halmen ska krossas vid skörd. De moderna tröskorna är helt oanvändbara i det här fallet.

– I dag förstör tröskan byggvaran, det tänket måste vi komma bort från.

Metoden enligt vilket taket läggs kallas ”obundet mellansvenskt halmtak”. Det innebär till exempel att taket läggs på samma vis som bönderna lade sitt skördematerial i slutet av 1700-talet.

– Det första lagret läggs nu. Tvärs över taken lägger vi slanor. De kan tas bort, och om skörden är god kan man lägga ytterligare ett lager halm. Taken fungerade som en slags foderbank. Ju fler lager, desto tryggare var man för missväxt.

Att husen på Jan Karlsgården får rätt slags tak är viktigt, säger Arén.

– Friluftsmuseum ska spegla taket som lades under den tid huset byggdes.

Läs mer i onsdagens Nya Åland!

 

Dockteater med miljötema

$
0
0

BOK BLIR DOCKTEATER LaDena Laine uppträder med dockteater på Sjöfartsmuseet.

Torsdagen den 25 maj klockan 14.00 spelar LaDena Laine dockteater på Sjöfartsmuseet. Pjäsen baserar sig på Laines bok ”Utflykt på Östersjön” som gavs ut i februari.

– Boken och pjäsen handlar om Berta och Siegfrid som lär sig hur man tar hand om havet. Man slänger inte sina sopor hemma i trädgården, och man slänger inte sopor i sjön, säger Laine som skrivit boken, illustrerat den och byggt upp dockteatern.

Dockteatern, som är cirka 20 minuter, riktar sig till barn mellan 3 och 9 år.

– Pjäsen är pedagogisk. Vi har Östersjön runt om kring oss och det är bäst att barnen lär sig från början hur man ska bevara havet rent.

Pjäsen spelas också klockan 14.00 fredagen den 26 maj. (ke)

 

Rivningshotat hus väcker känslor

$
0
0

INTE ÖVERENS Folke Wickström och Jerker Örjans vill k-märkning, medan Leif Ahlqvist vill riva innan någon kommer till skada. ”Först när huset är borta kan vi tänka framåt”, säger han.

Mariehamns hamn har lämnat in en rivningsanmälan för Henlings på Klinten.

– Staden försvinner, snart finns inget av det ursprungliga kvar, säger Folke Wickström.
I samband med att Övernässtugan räddades användes Mansas gamla stockar, fönster och dörrar i styrman Henlings hus på Klinten. Huset består av två delar, varav åtminstone den ena delen har virke från Mansas i Övernäs by. Mansas fungerade som fattigstuga till 1928.

Henlings hus har varit i stadens ägo de senaste decennierna och huset har inte renoverats. Nu har det dock förfallit: Takbalkar har ruttnat så att innertaket i ett rum rasat in.

– Det här borde ha tagits bort för tjugo år sedan. Allt är ruttet och utgör en säkerhetsrisk, säger Leif Ahlqvist, vd på Mariehamns hamn.

Hamnen, som äger marken och huset, har lämnat in en rivningsanmälan angående Henlings på Klinten. Eftersom huset har ett kulturhistoriskt värde, har anmälan lämnats in till museibyrån och stadsarkitekten.

– Huset är i dåligt skick och ingen har skött om det på flera år. Kulturbyrån ger ett utlåtande men kan egentligen inte hindra en rivning. De kan bara ge rekommendationer, säger byggnadsinspektör Leif Andersson på Mariehamns stad.

Att huset ska rivas tycker Jerker Örjans och Folke Wickström är problematiskt av flera olika orsaker.

– Hamnen gör en massa projekt, men det här har de glömt bort. Jerker Örjans och jag har upprepade gånger påtalat att något borde göras, men se så det ser ut! Nu är det nog i sista minuten, men så länge huset står kvar finns det hopp, säger Wickström.

Läs mer i papperstidningen eller e-Nyan!

Åländsk fotograf fick lärlingsstipendium

$
0
0

LÄR SIG MER Nayab Ikram har fått lärlingsstipendium av Svenska kulturfonden.

Fotografen Nayab Ikram har fått ett ettårigt lärlingsstipendium av Svenska kulturfonden.

I höst flyttar hon till Åbo för att under ett år arbeta på fotocentret Peri.
Det ettåriga lärlingsstipendiet på 15 000 euro innebär att Nayab Ikram under ett år har möjlighet att bredda sin kunskap som konst bakom kulisserna. Verksamhetsledaren och pedagogen Sade Kahra är hennes handledare under lärlingsperioden.

 

Läs mer i morgondagens Nya Åland!

 

Nina fick femtio år gammal hälsning av sin farfar

$
0
0

2391366_809x436_acf_cropped

Hösten 1968 skrev kapten Harald Lindfors en bok och tillägnade den sina barnbarn. Boken försvann. Ingen visste om den förrän Harald Lindfors barnbarn Nina Lindfors fick ett samtal.

Den ser ut som en helt vanlig anteckningsbok, röd rygg, svarta pärmar, linjerat papper. Boken dök upp i Emmaus sortering förra veckan och verksamhetsledare Robert Jansson reagerade.

– Först tänkte han lämna in boken till Sjöfartsmuseet, men så kände han igen mitt namn och kontaktade mig, säger Nina Lindfors.

Längst fram har kapten Harald Lindfors skrivit ”Till våra kära barnbarn, Gerd, Liselott, Nina” och undertecknat ”Farfar”. Brevet är daterat i Hong Kong 1 september 1968. Boken är skriven på skrivmaskin och Harald Lindström har klistrat in urklipp från dagstidningar.

– Tårarna rann då jag läste. Han har skrivit en bok till oss tre systrar. Boken handlar om två skeppskattor och en skeppshund. Då jag läser den får jag en helt annan bild av min farfar.

Boken är skriven med ett barnperspektiv och texten handlar om livet ombord och hamnanlöp. Archibald Russel var ett speciellt segelfartyg och mediauppbådet var stort då skeppet kom till en hamn.

– I texten dyker också upp personliga saker. Jag hade som barn bilden av att min farmor och farfar inte levde i ett särskilt kärleksfullt äktenskap, men då jag läser hans text inser jag att de tyckte mycket om varandra. Min farfar, som var en reslig skeppare, hade massor av känslor.

Bland annat skriver Harald Lindfors hur det var att inte se sin son förrän sonen var tio månader.

Läs mer i papperstidningen eller e-Nyan!

Museet fylldes till bredden då 25 år firades

$
0
0

TOG TON Kvinnfolk, som regelbundet övar i Önningebymuseet, välkomnade gästerna till 25-årsjubileet.

”En juvel på Åland” säger kulturminister Tony Asumaa om Önningebymuseet.

Han var inte den enda som ville hylla på 25-årsfesten igår. I museet trängdes långt över hundra personer som tackade, mindes och hyllade.


Gun-Britt Törnberg från Önningeby har varit aktiv i styrelsen de senaste femton åren.

– Museet betyder mycket för byn. Folk samlas här, och man har kalas och aktiviteter. Museet betyder mycket för gemenskapen i byn.

Bakom de 25 åren ligger mycket frivilligarbete. Marita Tikander hör till dem som städat vindar, mockat dynga och allt däremellan.

– Museet är viktigt, jag hoppas det med åren kan byggas ut ännu mer. Vem skulle samla all den här konsten om inte just det här museet gjorde det?

Nuvarande ordförande Kjell Ekström som varit med sedan början och är den som letar upp konsten att köpa in, fick särskilt mycket lovord av dem Nyan pratade med.

– Kjell är central för att museet ska verka, hur skulle det annars gå, säger Marita Tikander och kulturminister Tony Asumaa håller med.

– Jag hoppas motorn orkar brumma på ytterligare 25 år. Bakom Önningebymuseet ligger oerhört mycket arbete av många frivilliga, men nog är det Kjell som är motorn i det hela.

Asumaa hänvisar till sommarens utställning när han beskriver museet.

– Önningebymuseet är en av Ålands viktigaste pärlor, en riktig juvel. Visst kanske de är lite trångbodda, men museet är också gemytligt. Det är alltid en bra stämning då man kommer hit.

Gunnar Westerholm är barnbarnsbarn till Önningebykolonisten och grundaren Victor Westerholm.

– Då jag var barn var kolonin i princip glömd, det vi ser idag är ett fantastiskt resultat av hårt arbete.

<"Byline tfn">

Läs Missdåd med Nya Åland i sommar!

$
0
0

SOMMARLÄSNING I sommar kan du läsa Karin Erlandssons Missdåd i Nya Åland.

Under sommaren får Nya Ålands läsare en unik möjlighet att läsa Karin Erlandssons Missdåd. Hela deckaren publiceras som följetong i tidningen.
Med start nu på måndag, den 5 juni, publicerar Nya Åland deckaren Missdåd av Karin Erlandsson. Boken, som kom ut i mars förra året, finns med på Dagens Nyheters lista över Årets deckare 2016 och är nu slutsåld hos förlaget.

Författaren Erlandsson, tillika kulturredaktör på Nyan, berättar att boken handlar om 25-åriga Sara Kvist som är journalist i en småstad i Österbotten. Man hittar kroppen av en kvinna och läsaren får följa med i utredningsarbetet av mordet. En äldre kvinna, som heter Lea, har en central roll i boken och Erlandsson beskriver henne som lite av en österbottnisk Miss Marple.

Under juni, juli och augusti publiceras boken i sin helhet med två avsnitt i veckan.

– Vill man veta vem mördaren är så måste man läsa ända till slutet som publiceras den sista augusti, säger Erlandsson.

Erlandsson berättar att hon ville beskriva känslan av sorg när hon skrev boken och kallar den mysdeckare.

– Den innehåller mer pelargoner än blod.

Många av karaktärerna i boken har dessutom inspirerats av åländska journalister. Missdåd handlar inte om Nya Åland men innehåller vissa glimtar från arbetet på redaktionen

– Jag har ju jobbat här i tio år så vad jag lärt mig om arbetet på en redaktion kommer från Nya Åland..

Nyans prisbelönte nyhetsreporter Annika Orre finns till exempel med i handlingen, avslöjar Erlandsson.

Missdåd är den första delen i en trilogi och nästa åt kommer den andra delen av deckaren ut.

 

Nytt konstgalleri i Mariehamn

$
0
0

MÅNGA PLANER. Ägaren Emelie Christenbrunn har många planer för Galleri industri, men hittills är planerna hemliga.

Stadens nyaste galleri har har upp sina dörrar. Galleri Industri ska locka till sig besökare som är intresserade av fotografi.
Mitt i industriområdet i Norrböle har Emelie Christenbrunn öppnat ett konstgalleri som riktar in sig på fotografi. Lokalen är rymlig och öppen, på väggarna hänger svartvita bilder.

Christenbrunn bestämde sig för att öppna ett eget galleri eftersom hon kände att det fanns ett behov av fotoutställningar i staden.

– Det finns inget motsvarande galleri i Mariehamn. Jag kommer säkert ta in annat också, men främst fotografier, säger Christenbrunn.

Christenbrunn kallar sig själv mångsysslare, men är bland annat utbildad fotograf och grafisk formgivare. Samtidigt som hon kom på idén med ett eget galleri sökte hon också kontor och en egen studio. När den perfekta lokalen dök upp slog hon till.

– Det ligger ju lite avsides, men förhoppningsvis hittar folk hit ändå, säger hon.

Hurudana verk ska visas i det nya galleriet?


– Fotografers verk jag själv tycker om, men vem som helst är såklart välkommen att höra av sig, säger Christenbrunn.

Hon hoppas att unga som gamla hittar till Galleri Industris första utställning, både musikintresserade och bildintresserade.

– Kom och se, ni har hela sommaren på er, säger hon.

Galleri Industri öppnade i fredags och då var det också vernissage för galleriets första utställning ”Let there be rock”.

 

Lill Lindfors håller låda på jubileumskonsert

$
0
0

KONSERTDAGS Helena Flöjt-Josefsson, Lill Lindfors och Maria Stenberg-Haug har höga förhoppningar om fredagens jubileumskonsert.

När jubileumskonserten på Alandica äger rum på fredag kväll är det självaste Lill Lindfors som står för underhållningen mellan uppträdandena.

– Jag glädjer mig, säger den folkkära artisten.
När Lill Lindfors fick förfrågan om hon ville vara konferencier på jubileumskonserten på Ålands självstyrelsedag var det ingen tvekan vad hon skulle svara.

– Det var självklart att jag tackade ja, speciellt när datumet råkade passa, säger Lindfors.

Det är Ålands lagting och Ålands landskapsregering som ordnar konserten i samband med Ålands självstyrelsedag och Finlands 100-årsjubileum.

Lindfors är född i Helsingfors och bott större delen av sitt liv i Stockholm. Men eftersom hennes pappa är från Åland har hon tillbringat somrarna på Åland hela livet. Lindfors kändes därmed som ett ”klockrent val” när arbetsgruppen diskuterade valet av konferencier.

– När någon nämnde Lill Lindfors på ett möte utbrast alla ”ja!”, säger Helena Flöjt-Josefsson som är med i arbetsgruppen som har jobbat med jubileumskonserten.

Vad kommer du bidra med som konferencier?


– Jag ska självklart sjunga lite, och få in lite humor, säger Lindfors.

– Och eftersom det både är Ålands självstyrelsedag och Finlands 100-årsjubileum kanske jag tar in någon dikt också, kanske av Eeva Kilpi eller Edith Södergran, de brukar ju ha lite rolig poesi.

Jubileumskonserten kommer att bjuda på uppträdanden av artister i alla åldrar och musik i många olika genrer. Bland annat klassiskt, jazz och körsång. Det är närmare 170 artister som kommer uppträda under kvällen.

Biljetterna till gratiskonserten gick snabbt åt och för att så många som möjligt ska ha möjlighet att se showen kommer den att livestreamas i Ålands radio och på organisatörernas hemsidor på internet. Det finns också biljetter till en livestream som visas på stor skärm i ett av Alandicas auditorium. Där finns också handikapplatser.

Konserten börjar 19:30.

 

”Jag har medvetet sparat Bach”

$
0
0

FÅR SALLY-PRIS Musikern Peter Hägerstrand tar idag emot landskapets Sally Salminen-pris.

Peter Hägerstrands musikkarriär inleddes tack vare en muta. I dag tar han emot landskapets Sally Salminen-pris.

I början av sjuttiotalet köpte Peter Hägerstrands bror en Landolagitarr för att lära sig folkmusik.

– Jag var bara intresserad av fotboll, men han sa att om jag höll i gitarren några minuter varje dag i en vecka, skulle jag få en femma av honom. Det var så det började.

När veckan var till ända brydde sig Peter Hägerstrand inte längre om fotboll. Nu var det musik som gällde.

– Vi hade ett musikintresse i pojkgänget och min syster hade en liten, men bra musiksamling. Jag lyssnade på Beatles och Hep Stars i ett tidigt skede.

Den första genre han tog sig an var punken. Då fanns inte många punkare på Åland, och ”ibland fick man springa undan”.

– Vi spelade ofta på Bastun. Alla i mitt första band, CFB, har fortsatt med musik.

Parallellt med punkkarriären lyssnade Peter Hägerstrand på Jimi Hendrix.

– Jag hade virtuosa ambitioner men tog attityden från punken. På den tiden skilde vi oss från de flesta andra som spelade.

Vilken genre spelar du dig idag?


– Jag vill inte definiera mig i en särskild genre. Hjärtat slår snabbare när jag hör vissa specifika låtar oberoende artist. Med åldern har många fördomarna försvunnit, och jag har blivit bredare i min smak.

– Jag lyssnar mycket på musik både som hobby och i yrket, men jag har medvetet sparat Bach till sist. Jag vet att jag kommer att gilla Bach, och om jag har en månad att leva vill jag ha något kvar.

Läs hela intervjun i dagens papperstidning eller e-Nyan!
Viewing all 2663 articles
Browse latest View live


<script src="https://jsc.adskeeper.com/r/s/rssing.com.1596347.js" async> </script>