Saara Cantells film ”Djävulens jungfru”, som delvis spelades in på Åland övertygar inte de svenska recensenterna. Upsala Nya Tidning skriver bland annat ”Inledningsvis är det en utmaning att ta till sig filmen (---). Skådespeleriet är ganska stelt och premissen känns bara så deppig.”
Den långa speltiden är en nackdel, men recensenten hittar också något positivt att säga: ”när historien väl fokuserar på hur den ofattbara paranoian resulterar i de irrationella "rättegångarna" som ledde till så många kvinnors död, då vaknar dramat till liv.”
Aftonbladet skriver att filmen trots sina defekter, lyckas landa på fötterna. Nackdelarna är att det är svårt att sympatisera med huvudpersonen, att kärlekstriangeln påminner om en såpopera och att dialogen är stel.
Sveriges Radio skriver att Djävulens jungfru ”faller platt”.
– Det som imponerar mest med den här filmen är Saara Cantells och Leena Virtanens konsekvent feministiska läsning av den här företeelsen i historien, skriver Sveriges Radio men tillägger:
– Det är som att miljön och storyn är så exotisk och dramatisk att man glömt bort att man måste jobba med rollfigurer och nyanser även i den här typen av kostymfilm. Nästan alla förminskas till kantiga och endimensionella rollfigurer som ska sätta det här dramat i rullning.
Filmen hade premiär i september 2016.
Den långa speltiden är en nackdel, men recensenten hittar också något positivt att säga: ”när historien väl fokuserar på hur den ofattbara paranoian resulterar i de irrationella "rättegångarna" som ledde till så många kvinnors död, då vaknar dramat till liv.”
Aftonbladet skriver att filmen trots sina defekter, lyckas landa på fötterna. Nackdelarna är att det är svårt att sympatisera med huvudpersonen, att kärlekstriangeln påminner om en såpopera och att dialogen är stel.
Sveriges Radio skriver att Djävulens jungfru ”faller platt”.
– Det som imponerar mest med den här filmen är Saara Cantells och Leena Virtanens konsekvent feministiska läsning av den här företeelsen i historien, skriver Sveriges Radio men tillägger:
– Det är som att miljön och storyn är så exotisk och dramatisk att man glömt bort att man måste jobba med rollfigurer och nyanser även i den här typen av kostymfilm. Nästan alla förminskas till kantiga och endimensionella rollfigurer som ska sätta det här dramat i rullning.
Filmen hade premiär i september 2016.