”Jag är Ingrid”.
Så heter den uppmärksammade dokumentären om filmikonen Ingrid Bergman. I kväll har den premiär bio Savoy.
– Hon talade inte engelska, hon var för lång, hennes namn lät för tyskt och hennes ögonbryn var för tjocka.
Så beskrev Hollywoodproducenten David O Selznicks son Danny vilka bekymmer hans pappa hade när han gav Ingrid Bergman huvudrollen i en amerikansk version av ”Intermezzo” 1939. Filmen blev hennes internationella genombrott. Efter det följde huvudroller i klassiker som ”Casablanca” (mot Humphrey Bogart), ”Gasljus” och tre Alfred Hitchcock-filmer.
Hon var gift och hade ett barn, men inledde ett förhållande med den italienske regissören Robert Rossellini. Mellan 1949 och 1957 gjorde de fem filmer tillsammans och fick tre barn. Ett av dem var Isabella Rosselini. När hon träffade den svenske regissören Stig Björkman på en filmfestival föreslog hon att han skulle göra en dokumentär om hennes mor. Han fick tillgång till Ingrid Bergmans privata filmer, dagböcker och arkivmaterial och intervjuade hennes barn.
– Det är barnen som är nyckeln, skriver Johan Croneman i Dagens Nyheter.
– Bättre med en lycklig och frånvarande Ingrid, än en olycklig och närvarande. Så resonerar de allihop.
Läs mer om filmen och helgens andra premiär på Nöje i fredagens Nya Åland!
Så heter den uppmärksammade dokumentären om filmikonen Ingrid Bergman. I kväll har den premiär bio Savoy.
– Hon talade inte engelska, hon var för lång, hennes namn lät för tyskt och hennes ögonbryn var för tjocka.
Så beskrev Hollywoodproducenten David O Selznicks son Danny vilka bekymmer hans pappa hade när han gav Ingrid Bergman huvudrollen i en amerikansk version av ”Intermezzo” 1939. Filmen blev hennes internationella genombrott. Efter det följde huvudroller i klassiker som ”Casablanca” (mot Humphrey Bogart), ”Gasljus” och tre Alfred Hitchcock-filmer.
Hon var gift och hade ett barn, men inledde ett förhållande med den italienske regissören Robert Rossellini. Mellan 1949 och 1957 gjorde de fem filmer tillsammans och fick tre barn. Ett av dem var Isabella Rosselini. När hon träffade den svenske regissören Stig Björkman på en filmfestival föreslog hon att han skulle göra en dokumentär om hennes mor. Han fick tillgång till Ingrid Bergmans privata filmer, dagböcker och arkivmaterial och intervjuade hennes barn.
– Det är barnen som är nyckeln, skriver Johan Croneman i Dagens Nyheter.
– Bättre med en lycklig och frånvarande Ingrid, än en olycklig och närvarande. Så resonerar de allihop.
Läs mer om filmen och helgens andra premiär på Nöje i fredagens Nya Åland!