I Leo Lötmans förra roman, släktkrönikan ”Himlen över Helvetinjärvi” fick vi följa släkten Heinänens färd från Ruovesi i det inre Finland till etableringen och en blomstrande affärsrörelse i Nyland. När romanen slutar har det blivit början av 1900-talet, familjen har förlorat allt efter att ha blivit lurade i en fastighetsaffär.
Inledningsscenen i den nya romanen ”Stationsbackan och havet” är magnifik. Löthman gör en elegant panorering av den frostiga aprilmorgonen och zoomar in på kojan där familjemedlemmarna en efter en väller ut.
Med de två första böckerna i trilogin har han skapat ett åländskt invandrarepos som är ett stycke viktig åländsk historia.
Läs hela recensionen i onsdagens Nya Åland!