– Vattnet var motorvägen och båten var volvon, säger arkeologen Andreas Forsgren.
Åland nämns på tre ställen i en dansk segelbeskrivning från 1200-talet.
– Beskrivningen handlar om hur man tar sig från Danmark till Tallinn. Då ”Alandia” nämns, räknas Lemböte, Föglö och Kökar upp. Man tog helt enkelt en smidig genväg via Åland som var ett viktigt stopp på vägen för handelsfartyg.
Det här säger arkeologen Andreas Forsgren som för en tid sedan föreläste på Sjöfartsmuseet om sjöfarten under Vikingatiden.
På Åland bodde fem till sextusen personer, framför allt på det vi i dag kallar fasta Åland. Nästan alla byar, gårdar och hus ägde en båt. Båten var ett måste för både sociala resor, handelsresor och plundringståg.
– Det vi i dag vet om vikingarnas båtar, vet vi tack vare de fynd som gjorts. Dels har vi sjunkna skepp, dels har båtar vid enskilda tillfällen lagts obrända i gravar.
Utgrävningar görs av två anledningar: endera för forskning eller för exploatering, det vill säga då ett område ska bebyggas.
– Det här innebär att man gjort många utgrävningar runt städer, till exempel Stockholm. Däremot är det inte lika mycket grävt runt till exempel Norrlands kust. Också på Åland finns mycket kvar.
Läs mer i torsdagens Nya Åland!