Borta i hörnet sitter inte en trubadur med Creedences greatest hits i låthäftet, utan cellisten Lydia Eriksson.
Det är inramningen i Teater Alandicas uppsättning av monologen ”Grävskopan” där Janke Berglund berättar hur man misslyckas med det mesta.
Grävskopan skrevs för en rikssvensk publik men berättelsen som huvudpersonen vill dela med sig av, till vem som än lyssnar, är lika lokal som Berglunds dialekt.
I originalversionen drömde berättaren Rune F Lindgren om en fotbollskarriär i Malmö FF. Här berättar han om hur det var att värvas till IFK Mariehamn, om att drömma om att få spela med de stora grabbarna och sen tyna bort på avbytarbänken.
Det var länge sen. Frun har lämnat honom. Jobbet suger. Och han är inte rasist, men....
Bara ensam.
Kvällen går och han blir fullare och fulare i munnen när han öser ur sig om prostituerade i Thailand och vad som lockar honom hos en kvinna.
Mankells skapelse är en ömklig varelse som griper tag i alla halmstrån han ser för att ge sin tillvaro en mening.
Medelålders män med problem känner man igen. Janke Berglund gör det också, med starkt resultat.
Det hade faktiskt räckt med en spotlight på honom vid ett ensamt bord.
En föreställning återstår, på Teater Alandica på onsdag kl. 19.00.