– Jag kunde se galeaser, ”stockholmsbåtar” och andra fartyg passera. De äldre pratade mycket om fartyg och seglation, och där väcktes mitt intresse.
Gustafsson kom till Brändö för 51 år sedan för att jobba som lärare. Här fortsatte hans intresse för fartyg att florera.
– Jag bjöd ofta hem människor. De som satt i soffan kunde berätta sånt som gav lite mera kött på skelettet.
Nu har Gustafsson skrivit en bok där han samlat all information han kommit över om fartyg med brändökoppling. En del av dem byggdes på Brändö, men för vissa kan kopplingen vara att de havererade i Brändövattnen.
– Jag har försökt följa skutorna från bygge till skrotning.
Förutom samtalen i soffan har det blivit många arkivbesök genom åren. Han har bläddrat i tidningar från 1890-talet fram till 1960-talet.
– Sumparna finns inte i något register, så jag har fått läsa annonserna. I Degerby tullkammararkiv finns en lucka på 20 år. Det är samma i Mariehamn. Det finns ingen information om utgående fartyg före 1930-talet.
– Det har blivit en hel del detektivarbete.
I sammanlagt 35 år har Gustafsson samlat på material i pärmar.
– När jag passerade 70 kom jag fram till att man måste väl göra något med allt det man samlat på.
Läs mer om Sture Gustafssons bok i papperstidningen eller e-Nyan!