– Vi har hittat förhistoriskt glas och det är riktiga lyxfynd som höjer hallens betydelse ytterligare, säger utgrävningsledare Kristin Ilves.
Utgrävningarna i Saltvik Kvarnbo framskrider planenligt. Efter den första fasens provgropar inom den vikingatida hallens väggar kan man nu lägga till några sensationella föremål.
– Vi har hittat skärvor från fem olika glasbägare, säger Kristin Ilves som är väldigt exalterad över fynden.
En skärva har en kännspak rundad kant som man känner igen från 600-tals tumlare. En annan skärva har en slags kant som kan identifieras som snabelbägare som med 100 procents säkerhet kan dateras till slutet av 500-talet. Glasfynden visar att man hade rikedom, makt och omfattande internationella kontakter under flera generationer.
– Jag skulle varit nöjd med en glasskärva och nu blev det fler. Och det kan komma ännu fler, säger Kristin Ilves.
Glasen var importvara från Rhenlandet eller från anglosaxiska områden.
– Vi har vetat att hallen haft stor betydelse, men det här höjer statusen ytterligare, säger hon.
Även om Kristin Ilves inte vill gå så långt som att säga att den åländska yngre järnålderns historia måste skrivas om behöver den revideras på basen av resultaten från utgrävningarna.
– Glas var oerhört prestigefyllt när man ville skryta för sina gäster. Att dricka ur importerade glas som kom långt bort ifrån visade att det inte var en vanlig bondgård. Glasen skulle vara väl synliga och vittnade om hög status och rikedom, säger professor Frands Herrschend som också deltar i utgrävningarna.
Glas är också trevliga fynd eftersom de ofta är lätta att datera. Frands Herrschend säger att fördelen med glas är att det går sönder i många bitar och chanserna att någon skärva hittas är större. I vanliga gravfynd från den här tiden hittar man sällan glas
Själva utgrävningen är nu i fas två där man med hjälp av en grävskopa skrapar av det översta lagret, ploglagret, av ett större område. Arkeolog Kim Darmark är ansvarig för schaktandet. Grävmaskinen tar det översta lagret, samtidigt går Kim Darmark och volontären Peter Kollin från Sverige med en hacka och gör finputsningen för att få fram underlagret som består av ljus morän.
Vågar man gräva bort ett lager utan att gå igenom det ordentligt?
– Vi lägger den bortgrävda jorden i tvåmetersremsor och söker igenom den med metalldetektor. Men vi har redan ett bra urval fynd från provgroparna.
På den avskalade ytan ser man gula pinnar som vittnar om att man hittat spår av anläggningar. Där syns bland annat mörka jordfläckar som tros höra till husets väggstolpar.
Arbetet görs med volontärer från hela Norden. Volontärerna har haft tur att hitta glasskärvor, men även pärlor från smycken som kan dateras från slutet av 500-talet och framåt. Förutom några åländska volontärer finns där frivilliga från Sverige, Finland och Norge. Mest långväga är Kåre Lund från Vestlandet i Norge. Han besökte Åland för första gången i fjol under science fiction- och fantasykonventet Archipelacon. Kristin Ilves höll ett föredrag om utgrävningarna vid Kvarnbohallen och efterlyste volontärer. Kåre bestämde sig för att anmäla sig.
– Jag är lärare för årskurs 5–9 och det här är en bra erfarenhet att berätta om, säger han.
Han har hittat några fossiler som han får behålla och visa för sina elever.
– Det är alltid bra att ah något som eleverna kan ta på när man undervisar, säger han.
Även Hannele Parviala från Helsingfors besökte Archipelacon och anmälde sig som frivillig. Hon arbetar som bildlärare och betecknar sig som en intresserad amatör i arkeologiska sammanhang.
– Det är mycket intressant och roligt att vara med om detta.
Thomas Grönberg från Kil i Värmland är amatörarkeolog och under en resa till Åland som arrangerades av en arkeologisk förening i Kil fick han träffa Kristin Ilves och erbjöd sig att hjälpa till.
Han har inte gjort något fynd än.
– Men jag är van att inte hitta något. Jag har deltagit i utgrävningar av järnåldersfält i Värmland och det är ganska fyndfattigt eftersom man inte kastade bort saker under järnåldern.