Ibland spelar hon även lite svensk och engelsk folkmusik och någon egenskriven låt. Och hon har varit på Åland en gång tidigare, då repade hon med ett amerikanskt folkmusikband i vilket en av medlemmarna bodde på Åland.
– Jag gillar hur låtarna från 1920- och 30-talen berättar lite hur livet var och då är det upp till mig att återberätta historierna på ett trovärdigt sätt.
Vad är det för historier?
– Det är afroamerikansk musik och handlar mycket om svåra tider, slaveriet. Sorg och depression är ett genomgående tema.
Kanske det känns ganska aktuellt nu med Black Lives Matter-rörelsen?
– Ja, lite så. Det finns verkligen stora problem med rasism och segregation i USA.
Hur kommer det sig att man börjar spela så ovanlig musik?
– Pappa är bluesfantast och hade en stor samling. Jag och han brukade lyssna på gamla skivor tillsammans. När jag var 17 började jag lära mig att spela gitarr, på gammalt sätt, fingerpicking, säger Shoutin’ Red.
Men kände du någon annan som spelade det här?
– Nej, jag kände ingen som spelade sådant. Jag fick kolla på Youtube för att lära mig hur man gör.
Hon berättar att därför var det extra speciellt när hon fick möjligheten att åka till USA och spela med andra som sysslar med samma sak.
Blir det inte ensamt i Sverige?
– Det kan bli lite ensamt ibland utan input och då riskerar man att förlora inspirationen. Men jag spelar lite annan musik också. Fast jo, det kan bli lite ensamt i Sverige.
Shoutin’ Red har haft en snabb karriär. Det är bara två-tre år sedan hon började spela för publik.
– Det är väldigt roligt, jag är bortskämd med att få så mycket bra gig, jag kan bara vara glad åt att det gått så bra.
Vilka är dina musikaliska
förebilder?
– Robert Wilkins, Bukka White och Charlie Patton är några. Jag gillar soundet så jag gillar allt, men några gillar jag lite extra.
Hon berättar att hon ofta brukar spela på pubscener liknande den på Dinos. Men hon har också spelat på festivaler som Åmål Bluesfest, senast nu i helgen. På frågan om vilken som är hennes bästa spelning nämner hon just festivalen i Åmål.
– Mindre scener passar för aukustisk musik.