Vad kan man göra på en finlandssvensk teaterscen? Tydligen allt.
Det skriver Nyans recensent om lördagens premiär på musikalen Stormskärs Maja på Åbo svenska teater.
Varför används inte vatten och eld i alla pjäser, tänk vad mycket en rejäl hångelscen kan tillföra, och varför har inte alla pjäser en nakenkoreograferad bastuscen?
Stormskärs Maja på Åbo svenska teater är framför allt två personers verk: regissören Jakob Höglunds och huvudrollinnehavaren Emma Klingenbergs. De skapar underverk på Stormskäret.
Höglund har en bakgrund som koreograf, vilket han också har förmåga att utnyttja. Tillsammans med scenografen Sven Haraldsson ser han till att inget är omöjligt: kyrkbänkar blir kors, halm blir brudbukett, plankor blir husbyggen och när barnen föds har Höglund illusionen helt i sin hand. Det till synes löjliga blir trovärdigt.
Scenografin är minsta möjliga och går hand i hand med Höglunds koreografi. hinkar, hö, baljor, rep, ett stort platsskynke, vatten och åter vatten.
Det är en lustfylld uppsättning Höglund regisserat, det märks redan från början när ensemblen står på scenen och leker medan publiken sätter sig (lämpligt nog leker de bland annat ”Hela havet stormar”). Att skådespelarna talar sina egna dialekter betonar lustfylldheten.
Klingenberg står på scenen i stort sett varje minut. Hon är briljant.
Läs mer i papperstidningen eller E-Nyan!
Det skriver Nyans recensent om lördagens premiär på musikalen Stormskärs Maja på Åbo svenska teater.
Varför används inte vatten och eld i alla pjäser, tänk vad mycket en rejäl hångelscen kan tillföra, och varför har inte alla pjäser en nakenkoreograferad bastuscen?
Stormskärs Maja på Åbo svenska teater är framför allt två personers verk: regissören Jakob Höglunds och huvudrollinnehavaren Emma Klingenbergs. De skapar underverk på Stormskäret.
Höglund har en bakgrund som koreograf, vilket han också har förmåga att utnyttja. Tillsammans med scenografen Sven Haraldsson ser han till att inget är omöjligt: kyrkbänkar blir kors, halm blir brudbukett, plankor blir husbyggen och när barnen föds har Höglund illusionen helt i sin hand. Det till synes löjliga blir trovärdigt.
Scenografin är minsta möjliga och går hand i hand med Höglunds koreografi. hinkar, hö, baljor, rep, ett stort platsskynke, vatten och åter vatten.
Det är en lustfylld uppsättning Höglund regisserat, det märks redan från början när ensemblen står på scenen och leker medan publiken sätter sig (lämpligt nog leker de bland annat ”Hela havet stormar”). Att skådespelarna talar sina egna dialekter betonar lustfylldheten.
Klingenberg står på scenen i stort sett varje minut. Hon är briljant.
Läs mer i papperstidningen eller E-Nyan!