Plats: Nordens Institut på Åland (NIPÅ).
Pågår: till 31 mars.
I min förra recension av utställningen som genomfördes i NIPÅs lokaler gav jag en eloge till institutet för att de nyttjar sina lokaler för konstutställningar. Den förra utställning Gisp! hade en hel del mer att önska sig. Så också denna gång. Inte så konstigt att publiktillströmningen uteblir när man väljer att visa utställningar där kvalitetskriterierna lyser med sin frånvaro. Skall man få in publik till kommande utställningar bör man nogsamt välja både konstnärer och teman som ger behållning, i annat fall uteblir både publik och intresse att besöka utställningarna. Vad beror urvalet på ? Är det en trend i Norden att det inte finns kvalitativ konst? Möjligen eller har man inte tagit sig tid att besikta utställningarna innan de antogs? Möjligen en kombination?
I den aktuella utställningen med Linda Spåman (SE) blandas tre teman; ” Åkta Spåman” som upptar nittio procent av utrymmet, ”Gröna fingrar” och ”Från barn till död”.
”Äkta Spåman ” utgör ett illustrationsprojekt , vars teckningar upptar alla väggar på utställningen. Allt för många, inte alla gånger tekniskt och konstnärligt producerade teckningar. Man får känslan av att dessa bilder har forcerats fram på bekostnad av att bli kvalitativt bra.
LS sparsmaka och minimala inslag av ”Gröna fingrar” som utgör ett blom-och dockprojekt som drivs tillsammans med fotografen Ylva Smedberg, varav några av deras verk har visats på Fotografiska museets Höstsalong 2014. Det kunde det vara mer av. Fantasifullt och kreativt skapande i samspel mellan två konstnärer.
Om man skall lyfta fram en starkare sida hos henne, är det nog som illustratör hon kan hävda sig. I sina illustrationer och serieboken ”Från Barn till Död” och ”från A till Ö” har hon på ett finurligt sätt knutit ihop tanke och illustrationer som manar till eftertanke.
Hennes konst tar sig emellanåt, även i uttryck i både perfomance och tredimensionella verk och som tecknare får vi nog se mer av henne. Som tecknare belönades hon med Svenska tecknares designpris Kolla! 2013. Så visst finns talangen där, men den här gången och i den här utställningen räckte det inte ända fram för henne eller för NIPÅ.
Kanske man under nästa programperiod skulle bjuda in åländska konstnärer som skulle få en möjlighet att på hemmaplan ställa ut och även få möjlighet att nå ut med sin konst i Norden? Något som man kunde fundera på inför kommande planeringar.
Bo Torgé