Kjell Ekströms bok ”Alarik och konstnärerna i Önningeby” vänder sig till barn.
I boken får läsarna följa med Alarik och hans liv i Önningeby genom Önningebymuseets konstsamling.
Basen till berättelsen om Alarik har Kjell Ekström hittat i Önningebymuseets samling.
– Konstverken har legat till grund för berättelsen, men Alarik är fiktion.
Ekström har länge tänkt skriva en bok för barn, men inte hittat rätt grepp. Det var först när han kom på ramberättelsen som det löste sig, och då gick det snabbt. I boken berättar torparpojken Alarik om sitt liv, Önningeby och Önningebykolonin. Boken utspelar sig i slutet av 1800-talet.
– Det var en märklig känsla att skriva boken, det gick så snabbt. Efter att jag fick idén om Alarik skrev jag om mitt tidigare manus på två dagar, lade till några målningar och tog bort andra.
I boken ingår både större målningar som ”Snöljus” och mindre porträtt.
– Det var viktigt men svårt att inkludera konstnärsporträtten.
Den nya ramberättelsen ställde andra krav på innehållet.
– Boken är inte så mycket konstvetenskap, snarare etnologi och folklivsskildring. Kolonin presenteras bara i glimtar och Alarik vet mer om personerna på målningarna än vad som är sant.
Läs mer i papperstidningen eller E-Nyan!
I boken får läsarna följa med Alarik och hans liv i Önningeby genom Önningebymuseets konstsamling.
Basen till berättelsen om Alarik har Kjell Ekström hittat i Önningebymuseets samling.
– Konstverken har legat till grund för berättelsen, men Alarik är fiktion.
Ekström har länge tänkt skriva en bok för barn, men inte hittat rätt grepp. Det var först när han kom på ramberättelsen som det löste sig, och då gick det snabbt. I boken berättar torparpojken Alarik om sitt liv, Önningeby och Önningebykolonin. Boken utspelar sig i slutet av 1800-talet.
– Det var en märklig känsla att skriva boken, det gick så snabbt. Efter att jag fick idén om Alarik skrev jag om mitt tidigare manus på två dagar, lade till några målningar och tog bort andra.
I boken ingår både större målningar som ”Snöljus” och mindre porträtt.
– Det var viktigt men svårt att inkludera konstnärsporträtten.
Den nya ramberättelsen ställde andra krav på innehållet.
– Boken är inte så mycket konstvetenskap, snarare etnologi och folklivsskildring. Kolonin presenteras bara i glimtar och Alarik vet mer om personerna på målningarna än vad som är sant.
Läs mer i papperstidningen eller E-Nyan!