Som besatt far vinden fram över de kala bergen.
Så börjar Benita Mattsson-Eklunds högst läsvärda roman ”Kedjans hämnd” från 1986. Här skildras hur Kökarsborna drabbas av mord, plundringar och kidnappningar av besättningen på sjörövarfartyget Kedjan och hur en av dem som ska skydda befolkningen, prästen, visar sig vara mer intresserad av sjörövarnas guldkista än av att rädda livhanken på några fattiga Kökarbor.
Det har varit ett ofantligt projekt för lilla Kökar att dra igång sitt teaterprojekt med samma namn. Fjorton Kökarsbor står på scen och många bredvid. Det är en imponerade andel medverkande av en befolkning på 236 personer (1 januari 2018) .
Det hela påminner lite om filmen ”Såsom i himmelen” där dirigenten, den Jesuslike, engagerar en hel by i kören. Dirigenten på Kökar är Mats Carlström, eldsjälen som brinner och sätter andra i brand.
Han har dramatiserat, regisserat och spelat själv huvudrollen. Typisk att det ska till en inflyttad för att se bygdens potential. Bravo Mats!
Det är lätt att sätta plustecken för denna föreställning. Det blir plus för avspänt och proffsigt agerande, plus för trovärdiga dialoger, plus för gott självförtroende på scenen, för humorn, för kläder och smink, ljus och ljud, för döden som dansar, för klockklangen ur havsdjupet.
Bravo Kökars teatergrupp!
Läs hela recensionen i måndagens Nya Åland!
